Japp, utmaning nummer 10 fick bli något som utmanade min uppfattning om mig själv lite. För jag har aldrig (i mitt vuxna jag iaf) varit den som, även om planen kan ha funnits, gett mig ut i snötyngd skog bara för att. Länge sedan jag lekte loss i skogen vintertid!
Nyttan och glädjen jag har av att denna sommar lyckats omforma mig till terränglöpare mer än en asfaltsfegis har oändliga fördelar. För nu känns inte längre den där snötyngda stigen eller blåbärsriset som precis syns under sitt vita täcke som något hinder. Snarare tvärt om! Och så när hjärnan väl är därute i pulsa-i-snö-läge så svarar kroppen. Helt uppfylld av glädje över världens fantastiskhet och livets härliga stunder blev min planerade "kort promenad, liten fika, promenad tillbaka" snart förvandlad till "1,5 timme lång promenad, ju trixigare ju bättre, ingen fika, däremot runt 2,5 km glädjerusig djupsnöjogg inbakat i promenerandet".
En grym upplevelse i den tysta, soldränkta skogen. Livet är härligt !
Kanske är det dags att utmana gamla fördomar?
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar