23 augusti 2011

Bonus!

Det blev en bonusinspiration idag! Mitt livs allra första surdegsbröd!
Gjort på Dinkelsurdeg, siktat dinkelmjöl och rågsikt och extra mumsigt tillsammans med all kärlek och stolthet jag känner över detta bröd. Som jag på sätt och vis, har jobbat för att kunna baka i två veckor. Äntligen!

Jag gjorde så här:
Först och främst behöver man ju en surdeg. Så då gick jag, precis som jag tipsat om förut, in HÄR för en mycket bra, pedagogisk, steg-för-steg-beskrivning. Jag hade inget ekologiskt rågmjöl hemma när experimentlustan föll på, utan använde i stället Saltå kvarns siktade Dinkelmjöl, vilket fungerade alldeles utmärkt. Fick mögelangrepp på mitt första försök, och lärde mig då att hälla kokande vatten över, i och runt burken innan surdegen startas, för att förhoppningsvis utvisa mögelsporer och annat otrevligt.

Sedan sökte jag med ljus och lykta för att finna på ett recept på surdegsbröd som innehöll det jag hade hemma, och därför önskade använda i detta mitt första försök. Något sådant recept fann jag inte. Så då tog jag ett annat recept och gjorde lite som jag tänkte i alla fall. Så jag började med det här Hälften dinkel-brödet och gjorde några små, men för mig mycket lämpliga ändringar. Först och främst så halverade jag receptet för att få lite mer lagom 1 limpa, färskt är ju trots allt godast. Sen använde jag ju den dinkelsurdeg som jag redan gjort, inte vetesurdeg, som jag inte har fått till någon än. Jag använde siktat dinkelmjöl som grund både i surdegen (dag 1) och själva bröddegen (dag 2), och tog rågsikt där det står rågmjöl i receptet.

Som fullkomligt grön inom surdegsbakningen kändes det lite lagom äventyrligt att också börja med ett rätt så ljust surdegsbröd, men inte lägga i någon hjälpjäst, vilket annars verkar vara ganska vanligt. Min jäsning gav ju kanske inte så stora fina bubblor som Martin har i sitt bröd, men jag måste säga att jag blev mer än nöjd ändå! En riktigt knaprig skorpa, milt och gott bröd med en liten antydan till den där härliga surdegsdoften. Hur kul som helst!

Våga prova!
Kram,
Annica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar