Utnyttjade Brittsommaren och tog en tur till skidorten Kläppen och kolla in toppstugan utan snö. Helt fantastiskt vyer!!
Själva inspirationen som jag denna dag trodde var givet i form av vackra naturbilder slutar dock som någonting helt annat. Passade på att lufta en åsikt om vägvalet på vägen ner, och lyckades då välja en väldigt brant backe med rullande, halkiga stenar som underlag. Väl nere från det lilla äventyret kom dock en sådan där fantastisk inspirationsupplevelse när benen nästan av sig själv började jogga nerför slutet på backen. Och jag kände det, det där leendet, den där springglädjen som jag nu har läst om de senaste veckorna i superpeppboken Born to run.
Jag är pepp.
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar