Det här är den allra första låten som en väldigt häftig kille skickade till mig.
Några månader senare var det denna låten som spelades på radio morgonen efter att jag för första gången fått kalla honom min pojkvän. (aah okej, just det känns fortfarande som WOW!)
Ytterligare några veckor senare fick jag en lägenhet i Falun, trots att det är enormt svårt att få lägenhet där. Och vad spelas på radion när jag åker hemåt från jobbet?
Jag är ärligt talat inte något större fan av den här låten. Eller Timbuktu. Men trots det får jag lite gåshud varje gång jag hör den. Ibland får livet helt enkelt ett ledmotiv, vare sig man vill eller inte. Och i mitt fall handlar det om planeter som ställer sig på rad, och om att om varje dag var som denna så skulle jag vilja leva i tusen år. Och att allt är grönt.
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar