Ja, nu är jag äntligen på plats dit jag siktat sedan i somras. Första kvällen helt själv i min helt egna lägenhet i Falun. Skönt att vara framme säger jag! Emotionell bergochdalbana har hägrat under veckan och just det där med att man faktiskt måste dra upp rötterna ur jorden för att kunna flytta dom någon annanstans har märkts extra tydligt. Och då är det en sådan galen tur och en ära att ha så fantastiska människor i min närhet som stöttar, hjälper, bär, uppmuntrar, peppar, tröstar och kramas. Det finns inga ord.
Tack.
Bara en otrolig massa kärlek.
Såå, välkommen på en fika! Har för närvarande inget köksbord, men MASSOR av finfin golvyta. :D
Mot framtiden!
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar