Onsdag 16/11
Det är det där med att välja mellan det man måste och det man borde. Alltid ett enormt dilemma för mig. Alltid, dock, med en självklar, i förväg bestämd lösning. Jag ska göra det jag vill. Inte det jag borde. För det jag borde göra löser sig, det jag vill göra som jag inte gör riskerar jag att ångra (ännu värre känsla.). Så onsdagens inspiration är spontanbeslutet att åka och kramas med den man längtar efter mest lite tidigare än tänkt från början. <3
Torsdag 17/11
Tänk att jag för första gången i mitt liv bor så nära jobbet att jag kan promenera! Vilket jag också gjorde för första gången där på Torsdagen. En riktigt skön morgonstund i ett frostigt Falun med lite ljudbok som sällskap i öronen . Alla ni som tar bilen för att åka någonstans på 5 minuter - pröva skillnaden!
Fredag 18/11
Träningspepps-sällskap på tåget :)
Lördag 19/11
Monsterfys i originalbacke med starkt mansgäng och publik = Monsterpepp!
Söndag 20/11
Ägnade en riktigt mysig stund på Eskilstuna-krogen Jernberghska, där Jockes födelsedagsmiddag firades med kanonkäk och härligt sällskap. Följde upp med med en ljuvlig liten promenad hem till soffmyset, en riktigt sådan där stilla, kall höstkväll (fast klockan var typ 16...) när världen är så galet vacker!
Lyckades fånga lite av magin med mobilen - ån som rinner genom Eskilstuna var fullkomligt spegelblank och visade stolt upp dubletter av både träd och byggnader !
Måndag 21/11
Grattis häftiga fantastiska Jocke! Vad väldigt glad jag är att du finns i mitt liv! Och inspirationen sen - Födelsedagen firades nämligen genom personligt rekord-distanslöpning. För så bra är du, liksom.
Du inspirerar.
Tisdag 22/11
Raymond Ahlgren, o du kloka människa och din pod-version av sommar i P1 som påminner mig om vad som är den riktning jag vill ha i mitt liv. Finns att ladda hem på P1:s hemsida och är helt galet värt att lyssna på. Raymond Lovegod har varit lite av en husgud för mig i ett par år nu, och han dyker upp sådär lite då och då i mp3:n för att tala mig tillrätta när jag tappar kontakten med fötterna. Avslutar med ett klassiskt citat:
Det blir inte lättare senare - det blir bara senare.
Och lite till...
Ja, nu kommer det där lilla extra på slutet. Jag tror att livet går lite sådär i cykler. För mig handlar det oftast om att jag, genom att om och om igen falla av tåget, kämpa blint, komma till insikt om att jag faktiskt inte kan kontrollera så mycket mer än min egen inställning till det jag inte kan kontrollera, men att det faktiskt är hela skillnaden, och sedan kommer en period av den där personen jag vill vara. Och det är helt okej. Personlig Utveckling. Det jag vill säga med detta är just det att livet faktiskt gör sitt allra bästa för att polletten ska trilla ner. Som idag. När alla mina kunder har pratat engagerat med mig om träning. Och mitt huvud plötsligt säger PLING - Ja men hörru, hur går det med träningen egentligen? Är du på väg dit du vill vara på väg? Äter du det du behöver för att nå dina mål? Tar du hand om dig?
Och så zoomar bilden ut lite. Vad brinner jag för egentligen? Vad är det för vardag jag befinner mig i? Vad är det jag försöker åstadkomma?
Aah insikter. Kanske är det så att jag borde vara lite mer här och nu och känna all den inspiration jag omger mig med, istället för att bara leva i den? Kanske är det så att allt det jag försöker (läs "inte lyckas med") att kontrollera är som det är? Kanske är det, hemska tanke, jag som behöver ändra på mig? Raymond Lovegod - moment. Nu är jag i alla fall på väg mot någonting bättre. Nu har jag redan börjat.
Kram på er,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar