Aah för jag har som en liten, liten plan. Som har organiserat sig i mitt bakhuvud, legat och jäst och myst till sig, och nu, frampressad av ett egentligt extremt behov av att plugga till tentorna. Eller rättare - det är ett par saker som har hänt den senaste tiden! Började igår med ett litet test. Visst är det så att man blir lätt hjärntvättad av att höra på Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt två gånger om inom ett väldigt kort tidsspann. Men, tankegången som ligger bakom mitt beslut är just detta - Undrar hur bra jag kan bli?
För mig, som gick ner mina "sista 5 kg" och höll vikten genom att äta mer kolhydrater och mindre kött (vegitarianism for the win!) samt enligt just den devis "ät mindre, spring mer" som Eenfeldt formligen slaktar i sitt alster, så är det mer av ett tankeprojekt omsatt i praktiken. Ett tag.
Säga vad man vill om LCHF-kost, jag är själv långt ifrån övertygad. Det är
inte så att man bara kan äta bra, rent käk om man trycker saftiga biffar, smör och ägg. Det är
inte så att LCHF är det mest ekovänliga som någonsin hänt världen. Det är ju
inte heller dessa författare som var först med sitt raljerande över fusk, färg och e-nummer i maten. För mig var denna nyhet sedan länge presenterad, accepterad och integrerad sedan jag läst Mats-Eric Nilssons numer klassiska verk
Den hemlige kocken.
Åh andra sidan så har jag aldrig testat själv. De sätt att äta jag hittills gjort visit inom har allihopa bytt kolhydrater mot proteiner, och eventuellt också drastiskt dragit ner på kcal-intaget för att försöka förvandla min, för närvarande, ganska glada och stabila vikt, till ett sexpack. Detta har
aldrig. fungerat för mig. Men just detta att väga kolhydratsskräck å ena sidan och fettälskande å den andra (typ GI vs LCHF i mitt huvud) öppnar möjligheten för att välja bort överdrivet proteinätande till fördel för snäppet fetare yoghurt.
Det jag är ute efter att testa är den där känslan alla LCHFare pratar om. Lättheten. Och detta, att kunna slänga ut mat-och-sov-klockan lite, slippa bli akuthungrig var tredje timme, eftersom världen nu ser ut som den gör, och det
minst sagt inte är det lättaste att hitta
riktig mat på stan. Packar min mage ihop lägger jag ner. Tappar jag motivationen lägger jag ner. Just nu tänkte jag mest pröva på. Så ser vi vad som händer !
Idag (dag 1) har jag haft lite hungers-/illamåendedag. Inte så konstigt. Trots att jag vanligtvis knappast baserat mitt dagliga matintag runt de 60% kolhydrater en hårt tränande individ rekommenderas så är jag trots allt van på att få i mig ett par mackor och ett par dl havregryn på en dag. Idag ska tur göras till affären för inhandlande av lite keso, fetare yoghurt och nötter, som förhoppningsvis fulländar min frukost och håller hungerillamåendet borta. Jag tror jag, min vana trogen, äter för små portioner för denna diet. Så då behöver dessa små portioner ökas på ett snäpp med mer energirik mat ! Vi får väl se hur det går med det hela!
Oj ett jättemegalångt kostutlägg blev det av allting. Jahaja. Men kan väl avsluta med det som jag egentligen tänkt börja med: Håll ögonen på skaft här på bloggen i veckan, nytt projekt på g!
Jättemonsterkram,
Annica
När sjusovaren/nattjobbaren äntligen hade masat sig ur sängen så blev beslutet att en liten promenad i det soliga Falun skulle passa bra för dagen-efter-monsterfys-stela-muskler. Och promenad blev det. Den ena fantastiska upptäckten efter den andra stod att finna, när jag insåg att jag, 200 m från ytterdörren har mysskog, grillplats, vandringled, ridspår, massor-av-backar-för-terräng-och-back-löpsträning och, tydligen, enligt mitt sällskap, utmärkta offpist-snowboardmöjligheter. En liten längre tur bjöd på ännu mer löppepp, skogsmys, vidunderlig utsikt och mängder med frisk luft. När vi till slut kom hem hade vår lilla promenad varat i 2 timmar och 40 minuter. Helt fantastiskt härligt!
